Jag försöker lära mig att ta tillvara tid för vila och återhämtning. Det har nog inte varit min alldeles bästa egenskap. För det finns så mycket roligt att göra, så många trevliga vänner att besöka, mitt arbete är spännande och familj att omhulda. Den sista tiden har jag faktiskt sagt nej till en del aktiviteter och värnar om min vilotid tillsammans med barnen och Frederic. Desto gladare blev jag när jag fick ett ex av Tomas Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. Redan efter de tre första tre kapitlen känner jag att mina egna tankar är på rätt väg – att sofflocket kanske är ett alternativ som jag ofta glömt.
I onsdags genomförde vi, tillsammans med Västervikstidningen, för fjärde gången Bokens afton. Morgonen efter den mysiga Författarfrukosten. Vilka fantastiska författare som gästade oss. Jag skrev häromdagen att författarna verkligen ska ha en stor eloge. De tillbringar mycket tid med att skriva och sedan, när de gjort det, åker de land och rike runt och berättar om sig själva och sina böcker. Starkt gjort.
Mikael Bergstrand är kanske inte så känd ännu, men han har skrivit flertal böcker, och är väl mest känd för ”Delhis vackraste händer” och nu ”Dimma över Darjeeling”. Mikael gav oss ett strålande framträdande, där han på ett utelämnande sätt berättade om sitt författarskap och ursprunget till hans succéböcker. Många skratt blev det och jag säger bara ”jag älskar yogi”.
Johan Theorin har historieberättandet i blodet och även han fick mig och publiken att skratta. Johans historia om havsörnen (som han berättade om på Författarfrukosten) är bara sååå bra.
Karin Wahlberg fångade också publiken. Hon berättade på ett starkt sätt om hur hennes mamma dog i ”kräfta” när hon var liten och därför hade tänkt sig hålla sig långt borta ifrån sjukhusmiljön. Det lyckades hon inte, utan blev både läkare och författare med miljöer från sjukhuset. Karins nya bok ”Än finns det hopp” är en kollektivroman i sjukhusmiljö och skildras på ett fint sätt.
Vår fjärde gästande författare var Helena von Zweigbergk. På ett varmt och nära vis berättade om hon sin nya utmärkta roman ”Än klappar hjärtan”. Jag trodde faktiskt att hon skulle blivit August-nominerad för den, men tji fick jag. Den är nästan en av höstens måsteböcker.
Kvällen var väldigt lyckad och vi fick fint beröm igen. Frukosten var lika mysig som förra året. Nu börjar folk få upp ögonen för den, och förstå att den är intimare och närmare. Nu landar vi lite grann efter årets bokhändelse och passar på att njuta av berömmet.
Jag hoppas att ni får en härlig vecka. Ett av målen denna vecka är att försöka få en bild av de nominerade till Augustpriset och utse favoriten 🙂
//Malin
