I dag kändes det för första gången att det börjat vara ljusare ute. Jag har sett på bilder från Facebook att de norrländska hemtrakterna haft vackert solsken, men det har inte Ostkusten begåvats med. Fast ljusare har det varit. Dagen har gått i vilans tecken så en hel del av dagen har jag ägnat åt att avsluta Philipp Meyers släktepos ”Sonen”. Det är bitvis en grym skildring av den amerikanska drömmen, men även hur miljö faktiskt påverkar. Vi får följa tre personer ur familjen McCullough, från enkla nybyggare till en mäktig dynastin.
Eli, född 1836, ser sin mor och sina syskon mördas och förs sedan bort av comancher. Vi får en stark skildring av hur han mottas i stammen och livet hos indianerna. Eli får sedan chansen att komma tillbaka till den vita mannen.
Peter, född 1870 och son till Eli, får vi följa genom hans dagböcker. Peter är motsatsen till sin far och vill handla annorlunda, men det är inte lätt med den far han har.
Jeannie, född 1926, är kvinnan som fått lära sig att se om sitt hus, men har det varit värt det? Och hade det funnits någon annan väg att gå?
”Sonen” är välskriven även fast den emellanåt är lite väl mångordig. Det är otroliga skildringar av miljöerna och livet speciellt hos indianerna. Vill du veta hur indianerna levde är detta ett tidsdokument. Jag tycker inte om att sätta etiketter på böcker om de passar manliga respektive kvinnlig publik, men den känns emellanåt väldigt manlig med mycket våld och jaktskildringar. Den får en stark trea av mig.
Denna vecka väntar vårens första Onsdagsklubb! Skoj!
Nu får jag se vad som hittar fram i bokhögen vid sängen…
//Malin
