I morse kom jag till slutet av Gabriella Håkanssons mäktiga roman ”Aldermanns arvinge”. Grundstoryn är följande:
London, tidigt 1800-tal. Ånga och gas ska snart bana väg för den moderna tiden, men än vilar staden i ett glåmigt mörker. I ett palats på Harley Street växer en föräldralös pojke upp omgiven av en stor tjänstestab. William Aldermann har inte bara ärvt en av Europas största förmögenheter – han är också arvtagare till en rik och farlig idétradition, politiskt utmanande och öppet hedonistisk. Hans far var ledare för Dilettanti, ett sällskap som ville förädla människan och bejaka hennes lust i antikens anda. När en av faderns gamla ordensbröder tar sig an den tonårige William inleds ett besatt sökande efter den döde stormästarens planer. De ligger gömda i ett hemligt rum som ingen vet var det är, än mindre var nyckeln finns. Äventyret sträcker sig över halva kontinenten, och över till Sankta Helena där Williams idol Napoleon Bonaparte sitter fängslad.
Det är en episk historia som Gabriella målar upp. Fantastiska beskrivningar av tid och rum som får mig att känna att jag befinner mig där i London. Boken är på 800 sidor, men den har inslag av bladvändare. När jag inte läser, längtar jag efter att veta hur det går för William. ”Aldermanns arvinge” är riktigt bra och nu när jag avslutat den vill jag läsa nästa del, men jag får vänta några månader.
Gabriella Håkansson, född 1968, debuterade 1997 med den uppmärksammade romanen ”Operation B”. Gabriella är författare, skribent och litteraturkritiker. ”Aldermanns arvinge” är den första boken av tre, del två kommer till hösten och heter ”Kättarnas tempel”.
Det har varit en fin helg med både vila och sociala utvikningar. Tyvärr får Majgull Axelsson vänta lite, nya Michael Mortimer väntar på att bli läst innan deras besök här i maj.
Ha en härlig vecka
//Malin
