Det är riktigt roligt när ens förväntningar på böcker stämmer. Redan när jag fick romanen ”Glasslottet” presenterad för mig förra året tyckte jag att den lät så bra. Snyggt omslag. Bra story. Sen har jag tittat på den flera gånger och tagit upp den ur min hög, men nej, den har fått återvända dit hela tiden. Eftersom det blivit en hel del deckare på sista tiden, kände jag verkligen för en roman och nu fick ”Glasslottet” chansen.
Jeannette Walls skriver om sin uppväxt på ett osentimentalt men kärleksfullt vis. Min känsla är att trots den väldigt annorlunda uppväxt hon fick och hur oansvarigt än hennes föräldrar betett sig har hon förlåtit dem och gått vidare.
Det är en stark självbiografisk berättelse, där Jeannettes föräldrar invaggar barnen i föreställningen om att deras turbulenta liv i djupaste fattigdom är ett strålande äventyr. Det fungerar ju okej ända tills barnen ska börja skolan och mötet en annan vardag.
Jag kan verkligen rekommendera denna pärla. Stark, välskriven och väldigt bra.
//Malin
