2010 utkom (i Sverige) ”Lila hibiskus” av Chimamanda Ngozi Adichie. Några år tidigare hade Adichie utkommit med ”En halv gul sol” som verkligen varit och är en populär roman. Jag passade då på att läsa ”Lila hibiskus” och fångades av de rika miljöbeskrivningarna och personporträtten. Sen tyckte jag väldigt mycket om att få en berättelse från en annan kultur och inte från ett västerländskt land. I höstas kom så ”Americanah”, vilken lockade mig enormt, men dess omfång på 585 sidor gav ett visst motstånd. När den stora höstutgivningen trillar in under denna period, så finns det mycket att läsa och det är bara att försöka navigera sig fram. Nu. Äntligen, kom jag ner till ”Americanah” i min läshög.
”Americanah” visar sig vara en roman med många bottnar. Där finns kärlekshistorien mellan Ifemelu och Obinze. Fantastiska miljöbeskrivningar av främst Nigeria men även av USA och London. I dessa ingår även beskrivningar av hur olika samhällsklasser har det i alla tre länderna. Problematik med invandring i USA och Storbritannien. Rasism. Fattigdom. Skillnader mellan generationerna. Hur det är att flytta till en ny plats och inte känna sig välkommen. Hur det är att flytta tillbaka till en plats och hur det känns att vara främling där. Ja, Adichie skriver en roman som vill väldigt mycket och som faktiskt ger mycket. Jag kan nog emellanåt tycka att den är lite långrandig, men slutbetyget blir ändå en fyra (av fem möjliga). Det är en varm skildring av Ifemelu respektive Obinzes tid efter gymnasiet och deras väg ut i vuxenlivet och vad som händer dem i USA respektive London. Det är också väldigt intressant att läsa om andra kulturer och icke-västländska miljöer. Läs den, men var beredd på att den kräver lite tid.
//Malin
