Efter lite väntan är äntligen sista delen i Engelfors-trilogin här. Jag tyckte om ”Cirkeln” och ännu bättre om ”Eld”. Det gjorde att jag kände en lätt nervositet innan jag började läsa ”Nyckeln”. ”Nyckeln” är dessutom en riktig tjock bok, på drygt 800 sidor. Ingen liten avslutning att bita i. Första kapitlet var riktigt bra, sen tyckte jag nog att den var lite seg i några kapitel. Det jag generellt inte tyckt om i böckerna, är att det är så många huvudpersoner. Tjejerna har bitvis liknat varandra för mycket och jag har inte kunnat skilja dem åt. Jag vet inte om fler haft det problemet?
Sen plötsligt, smack, var det sträckläsning som gällde. ”Nyckeln” verkligen fångade mig och författarna skapade cliffhanger efter cliffhanger. Bara ett kapitel till och ett till… Bokens andra hälft är av hög klass. Strandberg & Bergmark Elfgren fångar ungdomarnas vardagsliv och känslan av hur det är att växa upp. Jag kan nästan själv teleportera mig tillbaka till min egen gymnasietid och återskapa känslan av att vara ung och osäker. Det är en bra blandning av realism och magi – magisk realism tycker jag är ett bra namn på dessa böcker.
Strandberg & Bergmark Elfgren har lyckats knyta ihop säcken på ett alldeles utomordentligt vis och jag tror att många unga (och gamla) tycker mycket om deras böcker om Engelfors.
//Malin
