Det hör till vardagen för oss nyhetskonsumenter, det där mediadrevet som kan nå oss via löpsedlar eller extrasändningar. Men vad sker egentligen i en människa när drevet går? Ordkonstnären Björn Ranelid skissar på ett svar i sin nyutkomna roman ”Överbefälhavarens hemlighet”.
För den som suktar efter en bok full av de sedvanliga ranelidska svulstigheterna, blir lätt besviken. För den som däremot önskar att läsa något av Ranelid som är mer pang på, är detta en bok att rekommendera. Men helt i avsaknad av det klassiskt ranelidska är inte boken. Inledningsstycket får tala:
”När överbefälhavaren Axel Widman började gråta under presskonferensen så lät det bara som om en vindil sakta svepte genom rapsfälten i hans barndom, men innan dagen var slut hade en storm dragit in över landet och många människor förvandlades till vargar och rovfåglar och kretsade över sitt byte”.
”Överbefälhavarens hemlighet” handlar om ÖB:n Axel Widman och om hur han kollapsar under en presskonferens. Det är något som sker under loppet av några minuter och det är berättelsens ram. I boken får läsaren följa med genom Widmans liv. Alltifrån hans uppväxt i Skåne, hans studier i Lund, hans kärleksliv och hans yrkesmässiga karriär. Det är en trovärdig beskrivning och ett ”vanligt” men intressant människoöde. Det handlar om svek och vänskap, kärlek och sjukdom – sådant som kantar våra liv.
Så kommer det förflutna i fatt Widman under denna presskonferens. Det yttre och inre trycket har varit hårt. Och det som för oss nyhetskonsumenter når oss via bilder i tv och texter i tidningar, får kött, blod och dimensioner i Ranelids Widman. Inte minst framträder drivkrafterna och andra än de uppenbara anledningarna till att drevet ska gå.
Den mest fängslande och välbeskrivna bifiguren i boken är Widmans syster Ingrid som föddes med Downs syndrom. Syskonkärleken dem emellan beskrivs på ett fantastiskt fint sätt. I beskrivningen och gestaltandet av annars förbisedda och utsatta människor lyckas alltid Ranelid.
//Ola
