Jonas Gardells lysande trilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar” har dessa undertitlar: Kärleken, Sjukdomen och Döden.
Jag tycker väldigt mycket om alla tre delarna. De är otroligt välskrivna, både innehållsmässigt och stilistiskt. Det märks att både Gardells egna erfarenheter och mycket research ligger bakom böckerna. Kanske är dock ”Sjukdomen” min favorit.
I den första boken ”Kärleken” får vi en mängd återblickar i historien genom ”tidningsurklipp” och dokumentärs inslag. Det är det i och för sig i alla tre delarna, men i den första slås jag mest av det. De dokumentära inslag vävs sedan ihop med historien om Rasmus och Benjamin. Kring dem vävs sedan berättelserna in om Paul, Bengt, Seppo, Lars-Åke och Reine.
Rasmus och Benjamin är böckernas huvudkaraktärer, även fast vi följer ovannämnda personer en hel del. Benjamin är Jehovas vittne och predikar om Gud och inget kan rubba honom i hans tro. Rasmus lämnar lilla Koppom och får äntligen visa sitt rätta jag, sin honomsexuella sida. Hemma hos Paul möts de och kärlek uppstår.
Jag har förstått att på 1980-talet så var homosexualitet ännu något väldigt hysch-hysch. Inget som gemene man pratade om. Jag frågade min mor om den här tidsperioden och hon har inget minne av att hon överhuvudtaget visste någon som var homosexuell. Och då har de levt i ett mindre samhälle hela sitt liv, och jag tycker de borde känna till någon som var det. Jag vet att många homosexuella tidigare hamnade på mentalsjukhus och gömdes bort.
Kanske tar jag för givet att kärlek mellan människor är viktigare än vilket kön de har. Jag kanske är naiv, och det känns svårt att förstå att homosexualitet var så förbjudet och syndigt.
En annan del som gör mig väldigt ilsken är religionen. Att fördöma människor på det viset de gör. Det är faktiskt inte konstigt att vi har krig mellan olika religioner världen över. Nu kanske Jehovas vittnen är extrema år sitt håll, men att överge sitt barn på det viset de gör i boken…
Trilogin är som ett slag i magen och framkallar många känslor. Ilska för okunnigheten om aids och inställningen från Jehovas vittnen till sin omvärld och familj. Tårar över de missförstådda homosexuella och deras livssituation. Tårar för de döende i aids. Så stark. Så viktig. Gardell har skrivit ett tidsdokument över 1980-talet, homosexualiteten och inledningen av HIV/aids i Sverige. Alla vuxna individer borde läsa dessa tre böcker.
Det är svårt att kortfattat få in alla delar av Gardells böcker här, men jag rekommenderar dem väldigt mycket. Jag tycker att Gardell borde få Augustpriset för dem.
//Malin
