”I know I’m not an ordinary ten-year-old kid. I mean sure, I do ordinary things. I eat ice cream. I ride my bike. I play ball. I have an Xbox. Stuff like that makes me ordinary. I guess. And I feel ordinary. Inside. But I know ordinary kids don´t make other ordinary kids run away screaming in playgrounds. I know ordinary kids don´t get stared at wherever they go. […] My name is August, by the way. I won´t describe what I look like. Whatever you´re thinking, it´s probably worse.”
August är tio år och är precis som vilken kille som helst med undantag för att han har en genetisk sjukdom som har deformerat hans ansikte. Genom åren har han varit med om åtskilliga sjukhusvistelser och operationer för att åtgärda detta men han kommer ändå aldrig att bli helt hjälpt. I ”Wonder”, eller ”Undret” på svenska, får vi följa med August i hans vardag samt i hans tankar om sig själv och sin omgivning som inte sällan reagerar på hans närvaro genom att stirra oavbrutet eller medvetet titta bort. Detta påverkar och irriterar honom liksom hans syster som inte drar sig för en konfrontation för att försvara sin bror. För boken handlar inte bara om August, den handlar också om hans vänner och en hel familj vars situation inte är helt enkel.
Om du har läst ungdomsboken ”Förr eller senare exploderar jag” och älskar den då är denna bok något för dig trots att detta är en vuxenroman. Den är en lättläst, tankeväckande och fängslande bok som trots dess allvar inte går miste om glädje och humor. ”Wonder” har fått en speciell plats i mitt hjärta.
//Elin