Lördagen den 1 mars 1986 vaknade jag tidigare än övriga i familjen. Syrran och mina föräldrar sov fortfarande och jag gick in i vardagsrummet för att – som man gjorde då om lördagarna – se Gomorron Sverige med Fredrik Belfrage. När jag tryckte igång tv-apparaten var inte Belfrage där, utan en nyhetssändning där det berättades att Palme mördats. Många är vi som minns just vad vi gjorde när beskedet om Palmes död nådde oss.
I dagarna är det 30 år sedan statsminister Olof Palme blev skjuten på öppen gata i centrala Stockholm. Det uppmärksammas i tidningsartiklar, i tv-dokumentärer och i bokform.
Berggrens och Forsells bok ”Palme. Ett liv i bilder” är en gedigen minnesbok med åtskilliga foton som säkert många läsare känner igen, men den innehåller även en hel del bilder som aldrig tidigare har nått offentlighetens ljus. Till varje bild finns kort men matnyttig bildtext. Det går att läsa bildtexterna och få en känsla av vem Palme var.
Det är på intet sätt någon polemisk bok. Inte heller är den särskilt problematiserande kring Palme som mytomspunnen politiker. Ingvar Carlsson – Palmes efterträdare som partiledare för Socialdemokraterna och som statsminister – har skrivit förordet och Berggren har skrivit efterordet ”Arvet efter Palme”. Dessa texter är korta men läsvärda, i synnerhet Carlssons.
Den som Berggren och Forsell framförallt skildrar är Palme. Men det går inte att bläddra igenom boken och betrakta de många vackra bilderna utan att slås av att boken också skildrar en tidsanda, ett 1900-tal i snabb förändring.
Vill man fördjupa sig mer i myten och människan Olof Palme, rekommenderar jag Henrik Berggrens tjocka biografi ”Underbara dagar framför oss” från Norstedts. Göran Greiders ”Ingen kommer undan Olof Palme” rekommenderas också. Den gavs ut på Ordfront för ett par år sedan (här kan man läsa en recension av Greiders Palmebok)
Sverige blev sig aldrig likt efter mordet, hävdar somliga. Sverige blev sig aldrig likt efter Palme, skulle jag hävda.
//Ola
