Jag har haft två sköna lediga dagar från sommarruschen.
Jag älskar att arbeta i sommarruschen, med butiken full av lässugna turister och glada människor. Fast batterierna behöver laddas och lite ledigt behövs för att må bra. Igår kväll läste jag klart Nina George ”Den lilla bokhandeln i Paris” (Bazar) och den visade sig vara en ljuvlig liten pärla. Både filosofisk och tänkvärd.
Jean Perdu vet precis vilka böcker de olika kunderna bör läsa för att orka med sina livsproblem. I sin flytande bokhandel, en pråm som även kallas Det litterära apoteket, säljer Perdu romaner som medicin för att kurera livets plågor. Det enda hjärta han inte kan laga är sitt eget, som har plågat honom under 21 år, sedan den ljuvliga Manon från Provence lämnade honom medan han sov. Bakom sig lämnade hon ett brev – som Perdu aldrig kunde förmå sig att läsa. Förrän en sommar, sommaren som ändrar allt och förmår Monsieur Perdu att lätta ankar. I sällskap av en ung, geniförklarad författare med skrivkramp och en kärlekskrank italiensk kock ger han sig ut på en resa längs Frankrikes floder som tar honom långt in i hjärtat av Provence. Boken är fylld med värme och äventyr, och tillägnad alla dem som tror att sagornas kraft kan förändra människors liv.
Jag tycker väldigt mycket om ”Den lilla bokhandeln i Paris”. Kanske lite omständig i början men därefter så bra och intressant. Sen är de franska miljöerna underbar att leva sig in i och det finns flera karaktärer i boken att tycka om. Jag ger den fyra av fem i betyg.
Idag har min lillebror och hans flickvän varit och hälsat på oss. Vi har turistat hemma. Det blev en guidad tur genom Västervik med Lysses tåg. Både informativ och kul. Det var en väldigt duktig guide. Därefter åkte vi ut till Västervik Resort Lysingsbadet för att testa deras zipline. En zipline är en höghöjdsbana som går mellan två punkter över marken. Vi klättrade upp för ett berg för att anmäla oss, sedan fick vi vänta i drygt en timme innan det var dags att en och en klättra upp för en 8-10 meter hög stege till en plattform, där ”flygturen” skulle ta sin början. Eftersom jag och Julia skulle åka tillsammans, fick hon börja att klättra upp. Snabbt och smidigt var hon uppe. Jag var lätt nervös när det blev min tur och när jag äntrade stegen kände jag pulsen öka. Alla möjliga tankar virvlade runt i mitt huvud. Tänk om jag tappade greppet? Slant med foten? Jag fokuserade och klättrade uppåt. Min energi började nästan dippa, då jag hörde Julia heja på mig. ”Bra mamma, du är snart uppe”. Det gav mig kraft att ta mig upp och över kanten. Jag darrade lätt, men när den magiska utsikten slog mot mig försvann nervositeten och guidens lugna närvaro dämpade oron. Julia placerades framför mig och jag satte mig bakom henne. Sedan fick vi vänta en liten stund och plötsligt fick vi klartecken att lämna plattformen! Yihoooooo! Vilken känsla! Helt magiskt! Dessutom härligt att få dela upplevelsen med Julia (även fast hon gärna åkt ensam, men det var stark motvind och hon var för lätt för att kunna åka ensam)! Jag rekommendera verkligen att åka banan. Det läskiga var att klättra upp men att åka vara bara så häftigt!!!
Nu har jag börjat läsa ”Tala är guld” av Cammie Mcgovern” (Constant reader), en stark crossoverroman.
Ha det gott & välkommen till butiken imorgon
//Malin