Hej!Biografier har jag läst många. Liksom memoarer. På sätt och vis föredrar jag memoarerna eftersom huvudpersonen är den som själv skriver. Jag inbillar mig och önskar att den som hållit i pennan har ett uppriktigt och ärligt uppsåt att förklara, avslöja eller bara berätta om hur det var. En av de första memoarerna jag läste i tonåren var Winston Churchills “Min Ungdom”. En fascinerande redogörelse om hans uppväxt – så väsensskild från min egen – och om hans tid före det att han på allvar gav sig in i politiken. Mötet med den unge Winston födde ett passionerat intresse för hans person och gärning, som håller än idag.
*
Bokförlaget Historiska media har givit ut Sonia Purnells biografi om ”Clementine Churchill” – Winstons fru – och den har jag nyligen läst.
Frågan är vad läsaren kan förvänta sig av en biografi om en känd persons äkta hälft? Nu var och är inte Clementine Churchill någon okänd person, men trots allt var det hennes make som var premiärminister och den fria världens ledare. Inte hon.
Givetvis innebär läsningen av boken att man får insyn i deras gemensamma liv. Visst behandlar boken hennes reaktioner, hennes inställning, hennes agerande och engagemang. Men det är onekligen en svår konst att skriva en bok om en världsledares fru utan att den mer kända av se två får rollen som huvudkaraktär.
Jag vill påstå att Winston Churchill blir bokens huvudpersons, trots att den handlar om henne. Säkert inget unikt i det. På samma sätt skulle förmodligen en biografi över Margaret Thatchers man Dennis, göra honom till bifigur i biografin om honom själv.
Bara en sådan sak som kapitelindelningen. Den följer Winstons Churchills berg och dalar i karriären. Det sista kapitlet som behandlar tiden från Winstons Churchills död till Clementines bär rubriken “Epilog”. Det rör sig om 12 år av liv, då hon är Clementine och inte längre Winstons hustru. Dessa sammanfattas på några få sidor. Trist, kan jag tycka.
Boken ger inte bara en bild av Winston och Clementine Churchills liv tillsammans utan av tidsandan (Clementine föddes 1885 och dog 1977) – i världspolitik som i smått – rutiner, ögonblick och personer runt paret.
*
När jag slår ihop boken konstaterar jag att biografin i mångt och mycket var förväntas. Kanske beroende på att jag lärt känna paret Churchill genom åtskilliga memoarer och biografier före denna. Boken blir en repetition av sådant som lästs tidigare, helt enkelt. Trots det är det en läsvärd biografi.
För den oinvigde kan boken vara ett sätt att lära känns familjen Churchill. Och den ger onekligen en informativ och intressant inblick i livet som hustru åt en världsledare med en både spännande och komplicerad personlighet.
Ola
