Han var statsminister i två omgångar under de händelserika två första decennierna av 1900-talet. I oktober förra året var det 100 år sedan Karl Staaff avled. Detta tvåbandsverk som utges av Ekerlids förlag uppmärksammar Staaffs politiska engagemang.
Alla partier har sina ikoner, sina hjältar. Vid sidan om Bertil Ohlin är Karl Staaff den meste hjälten det liberala partiet i vårt land har. Men även för andra, som jag själv som inte bekänner mig till socialliberalismen som ideologi eller omfamnar den organiserade svenska liberalismen i partiet Liberalerna, är Staaff en fascinerande och intressant gestalt.
Det första bandet ”Arbetarvän, rösträttskämpe och socialreformator” med texter av Marika Hedin, Håkan Holmberg, Anders Johnson och Svante Nycander är utan tvekan det mest intressanta av de två banden. Denna del lyfter fram, om än något blygsamt i mitt tycke, privatpersonen Staaff, liksom brännande politiska frågor under Staaffs verksamma år. De två texterna som fångar mig mest är de kortaste; Håkan Holmbergs ”Karl Staaffs relevans idag” och Anders Johnsons ”Karl Staaffs eftermäle.
Det första bandet ger en nyanserad bild Staaf och är en god introduktion till Staaff och hans tid för personer som aldrig tidigare stiftat bekantskap med honom. Staaff var en kontroversiell radikal politiker i svensk politik och som sådan blev han hårt kritiserad. I det första bandet skildras detta på ett balanserat sätt.
Det andra bandet är däremot en försvarsskrift till Staaffs ära, vilket gör den synnerligen förutsägbar. Dessutom framgår det med all tydlighet att författaren (som själv varit riksdagsledamot för Folkpartiet/Liberalerna) själv är en stor beundrare av Staaff. Detta band hade onekligen vunnit på ett försök att förhålla sig mer neutralt och analyserande till händelserna för drygt hundra år sedan och till personen Karl Staaff och hans belackare.
Frågorna om att utveckla svensk demokrati, om vårt lands försvarsförmåga, om hur sociala reformer bäst kommer de mest behövande till del är aktuella idag och var det under Staaffs tid.
Dessvärre kommer man inte så nära personen Staaff som jag hoppats på. Däremot är (främst första bandet) en god lektion i rösträttskamp och i hur de första stegen mot den svenska välfärdsstaten togs.
/Ola
