Denna sommar…puh…vi var väl för nöjda efter förra årets maratonvärme… Regn och sol om vartannat idag. Jag och döttrarna längtar efter värme och en dag på stranden, men det blev en riktig hemmaslappardag i stället. Det innebar sovmorgon och frukost i säng med Frida Skybäcks splitternya roman ”Polarnatt”. 140 sidor innan lunch. Välskriven och härligt att återigen få följa systrarna Stiernfors. Regn och rusk resten av dagen medförde att jag innan läggdags hade plöjt Fridas bok. Och redan nu längtar efter nästa del, som troligtvis kommer nästa år.
Handlingen i korthet: Elisabeth Stiernfors står i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon har att anförtro sig åt är sin kammarflicka Vera. Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare – men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?
Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut …
Jag tycker att Frida Skybäck höjt sig ett snäpp och skriver ännu bättre. Både fått en skarpare historia och bättre flyt i historien. Det är roligt att Elisabet Nemert, Simona Ahrnstedt och Maria Gustavsdotter får konkurrens i den historiska romantiska genren. Det behövs då den ökat i popularitet. Nu kommer Frida Skybäck snart till Onsdagsklubben och det ska bli väldigt kul att få träffa henne och höra henne själv berätta om bakgrunden till sitt skrivande och sina böcker.
Må gott
//Malin
