Liza Marklund. Ja, Liza Marklund. Hennes namn verkar alltid väcka debatt. Jag lyssnade för några dagar sedan på hennes sommarprat. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men jag blev glatt överraskad. Ett klart, koncist och konkret sommarprat. Liza Marklund pratade självklart om sitt författarskap och det tyckte jag var väldigt intressant. I princip har jag följt hennes författarskap sedan 2003 då ”Röda vargen” kom. Vid den tidpunkten hade jag precis äntrat bokbranschen. Jag hade bara arbetat några månader på Bokia A6, som Erika och Henrik startat, då den landade i butiken. Sedan innan visste jag att min pappa hade läst både ”Studio sex” och ”Sprängaren” och hyllat dem.
”Järnblod” (Piratförlaget) är elfte och sista boken om Annika Bengtzon. Det tog nästan sjutton år att skriva klart serien för Liza Marklund. I sitt sommarprat berättade Liza Marklund om varför det tagit sådan tid, livet hade helt enkelt kommit emellan. Sjukdom, sorg och förluster hade medfört att hon under vissa perioder inte kunnat skriva om död och mord. Det verkliga livet hade påverkat för mycket. Jag har nu läst halva ”Järnblod” och inser precis att jag hatar att läsa serier där en bok kommer vart eller vartannat år, eftersom jag glömmer vissa detaljer. Jag minns att jag tyckt om de sista böcker och därför blir jag irriterad när jag inte kommer ihåg riktigt vad som hänt. Nu börjar jag dock komma in i storyn och läser vidare…
Ha en skön fredagkväll
//Malin
