I torsdags landade fjärde boken i Millennium-serien på bokhandelsdiskarna. De senaste månaderna har Norstedts haussat David Lagercrantz genom att sakta men säkert släppa munsbitar till pressen. Diskussionerna har bitvis varit hårda och debatten har gått hög. Många kunder har kommenterat släppet och tankarna har varit många. Vanligtvis får vi bokhandlare chansen att läsa böcker före släppdatumet, men denna gång har förlaget varit stenhårda och inga förhandsex har släppts i förväg.
Jag började läsa ”Det som inte dödar oss” i torsdagskväll, men då jag haft tuffa arbetsdagar, blev det bara några sidor till att börja med. När jag sedan fick tid att läsa mer insåg jag snabbt att Lagercrantz lyckats skriva lika långsamt som Stieg Larsson, alltså är inledningen rätt seg, men efter ungefär halva boken sätter den fart. Storyn är relativ enkel: Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat. Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.
En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl. Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas.
Det är en relativ enkel rak story som handlar om IT, artificiell intelligens, ryska ligor, pengar, syskonhat… Mikael Blomkvist är självklart tillbaka, Lisbeth Salander likaså. Vi får även lära känna en del nya karaktärer. Som tidigare nämnt, seg inledningsvis, men sedan sätter den fart. En hel del action och faktiskt en del att fundera över vad gäller bevakningssamhället. Jag ger den betyget tre av fem möjliga. Jag tror att den kommer att tilltala många och att vi troligtvis kan se en uppföljare nästa år, då det bäddas för en fortsättning.
Läs och bilda dig en egen uppfattning.
//Malin
