När huvudpersonen Andreas fosterfar just dött beger sig Andreas till den ö på vilken han växt upp och där fosterfadern Johannes bott fram till sin död. Det är så vi läsare börjar vår bekantskap med Andreas och med den ö som på något vis också skulle kunna karaktäriseras som “huvudperson”.
I mötet med ön och fosterfaderns tomma hus söker sig Andreas till det förflutna. Han beger sig på jakt efter svar på frågor han grubblat över livet igenom. Vem var hans föräldrar? Var hans syster verkligen hans syster? Hur kom det sig att han hamnade hos fosterfadern? Och vem var Johannes egentligen? Hur hängde relationerna ihop? Även om många av frågorna får svar, kvarstår somliga och nya uppstår.
Detta är en bok som rör sig i tid och som både berör karaktärernas personliga drag men också de historiska skeendena under och efter andra världskriget. Det blir uppenbart för läsaren att de stora världshändelserna påverkar enskildas liv.
Läsaren också får bekanta sig med den mystiska karaktären Jan-Heinz Kaufmann som under Quislingregimen också tjänstgjorde som statsråd. Kaufmann är också den som under många år ägde ön och som grundade en koloni på ön. Det är gestalt som under läsningen av boken lever sitt eget liv utanför bokens pärmar – detta tack vare att Steve Sem-Sandbergs skickligt bygger upp förväntningar kring denna romankaraktär.
Berättelsen “Stormen” är välskriven och för en läsare med förhoppningar om en resa i tid och rum mellan dröm och verklighet är detta en biljett att rekommendera,
/Ola
